Maskrosbollar

Jag väntar inte längre
på blåsippor och viden,
på björklövsknopp och lärka
och vårens ljuva rus.
Numera väntar jag på
den stilla aftontiden,
då vi ska fira skymning
tillsammans i vårt hus.

Nu är det inte längre
det skära som förtrollar,
när man har blitt till åren
och har nåt bakom sej.
Nu ser jag helt förundrad
de vita maskrosbollar
som solarna i gräset
har lämnat efter sej.