Päronträdet

Utanför mitt fönster står ett päronträd,
i dess blommor surrar mjukt av bin.
Innanför mitt fönster lyser solen varm
genom gröna blad och nött gardin.
Här är jag med blicken ut ifrån mitt hus.
Djupt därnere ser jag kärret blänker,
skogen är intill mig nära med sitt sus,
men i bergens blåa ton jag tänker.

Innanför det gamla husets gråstensmur
håller någon sina händer knutna.
Innanför det stängda rummets gråa vägg
håller någon sina läppar slutna.
Den som går och väntar på att resa bort
lyssnar efter budskap fört med vinden.
Tänk att ljusa våren ändå blev så kort,
snart med blommor förs den genom grinden.

Från verandan följde vi mot vägen ut
allt vårt liv och trodde att vi drömde.
Vildvinsrankan blev så röd som blod till slut
i ett aftonljus vi aldrig glömde.
Fast jag vet min trädgård är för alltid tom
hör jag ännu steg i trädgårdsgruset.
Ännu ser jag där mitt päronträd i blom.
Gröna rankor växer upp mot ljuset.